Skrivandet har legat nere sedan resan och inbjudan till ett konstsymposium, workshop och utställning i Sulemania i Kurdistan/Irak 2014. Ja inte var det resan som gjorde mig mållös, däremot var det livet som inte ville formulera sig skriftligt.
Farkosten har landat nu, och jag får se om bloggen får nytt liv när flyttstök, husförsäljning, ny bostad, ny atelje, nytt geografiskt läge, nya ljud, nya dofter har blivit välbekanta och en integrerad del av mitt nya liv.
Om jag är nöjd?
Jodå, njuter av att inte behöva använda bilen, vilket är ett måste i glesbygden. Njuter av närheten till buss och tåg för att kunna transportera både mig själv och bilder till utställningar.Nöjd med att ha köpt en kolonilott med en lysande ljusblå stuga och prunkande trädgård där jag kan bo och fortsätta odla grönsaker som jag gjorde förut. Allt i miniformat och granne med både järnvägsspår och elledningar. Jag har rörelsen till granne och tänkte flera gånger i somras att så här ser det ut på många ställen i Indien. Stillheten och vilan går att finna överallt och elledningarna kanske bränner bort gammalt tankebagage. Som ni hör är jag positiv till förändringarna.
Men visst saknar jag naturen i Hälsingland, soluppgången över dimmiga åkrar, den mörka stjärnklara natthimlen, fullmånen, rävens skall och besök i huset, korpen, tranorna, rovfåglarna och ”min” hackspett som alltid kom tillbaka. Listan kan bli lång….men allt det finns kvar att besöka och jag har haft förmånen att leva med och i detta under en lång tid.
Måste tillägga att jag haft närkontakt med både räv och grävling på kolonilotten. En ny bekantskap är en slemmig och krälande varelse som med fördel plockas upp och avlivas. Det sistnämnda har jag inte klarat av! Ni vet…det där med karma!
Har också hunnit med både resor och utställningar under 2015 och 2016.
Blev inbjuden till Doha, Qatar av en konstnärsvän som jag träffat både i Indien och i Kurdistan. Al Asmakh International Symposium of Art heter organisationen. Resa, mat, husrum, material…allt skulle jag bli bjuden på!! Influensan gjorde att jag inte kunde åka den gången och hoppas fortfarande att en ny inbjudan ska dyka upp i mejlkorgen.
I mars åkte jag till Kolkata i Indien. Samarbetade med en indisk konstnärsvän och det resulterade i en samlingsutställning med indiska och svenska konstnärer på Birla Academy of Art and Culture. Vi var tre som åkte från Sverige och jag var med och hängde utställningen tillsammans med curatorn i Kolkata. Tv och tidningar var där och min erfarenhet från Indien är att konstnärer och utställningar får mer uppmärksamhet och utrymme i medierna. Vernissagerna är oftast enastående tillställningar! Fick också tillfälle att bli vän med nya konstnärer i Kolkata. Hoppas att vi i Sverige kommer att få möjlighet att ordna utställning här och bjuda in de indiska konstnärerna. Utställningarna i Indien fortsatte på två andra orter under våren och sensommaren. En internationell utställning ”Individual Extressions 03” i Naggar, Himachal Pradesh och en i Jammu under augusti.
Höll på att glömma, hur nu det är möjligt! Åkte till Varanasi och bodde på ett Guesthouse med utsikt över Ganges. En makalös och omtumlande upplevelse att gå längs Ganges olika gats och deltaga i ceremonier vid soluppgången och andra ceremonier vid solnedgången, se brännplatsen för kremeringar, möta sadhus och lära känna Ram Prakash Sing som jag fortfarande har kontakt med. Dit ska jag åka tillbaka!
Jag är en del av en löst sammansatt målargrupp som heter ”10 Kvinnor”. Vi har flera saker gemensamt, bl a att vi varit i Indien och haft utställningar där.
Jag och två till är kärngruppen och vi ordnade en utställning på Kulturfyren/Skeppsholmen och var en del av Stockholm Music & Art.
Under festivalhelgen hade vi flera tusen besökare!!! Behöver väl inte tillägga att vi var mycket glada och nöjda med att få dela med oss av våra bilder/foton/skulpturer till så oerhört många människor! Så många intressanta möten och samtal under den här utställningen.
Är nu framme vid år 2016 och året för husförsäljning och flytt. Det är ju en liten lantbruksenhet med stora utrymmen. Där hade jag samlat allehanda fynd under en tioårsperiod. Stenar, rostiga föremål, trä av olika slag, sönderslaget porslin, delar av en eka som skulle bli vingar att sättas upp i ett träd, pinnar från skogen och mina favoritpinnar som bävern i ån bidrog med, jutesäckar och mycket, mycket mer och tänkt att kunna bli en del av skapandet. En oändlig skattkammare! Trädgårdens alla mer eller mindre åldrade installationer som eldades upp tillsammans med en hel del annat som skapats under åren. Det blev också en rituell handling för att ge plats åt det nya. Men visst fick flyttgubbarna transportera en mängd stenar, pinnar och andra skatter från naturen, men dolda och förpackade i lådor. Ville ha med mig en del av energin från mitt glesbygdsboende och blanda med det kommande.
Under 2016 var jag ändå med i några utställningar. Manhattan Arts International är jag medlem i och var med i den jurybedömda onlineutställningen ”The New Beginnings”, och även deras utställning ”Her Story”. Fick en ”Award of excellence Winner” för mitt bidrag. Kändes väldigt trevligt mitt i allt kaos. Trevligheterna fortsatte då jag fick en ”Award – Special Merit Category” för mitt bidrag i utställningen ”Abstract Juried Art online Exhibition” ordnad av Light & Spacetime.
Flytten i mitten av sommaren med släpvagn fram och tillbaka med det mesta av ateljén. Många mil och mycket trötthet. Lite plats på det nya stället. Förvara i garderober och vindsförråd. Bohaget med flyttbil. Jag bodde i kolonistugan hela sommaren och satt i den sköna vilstolen och sov mig igenom många dagar och nätter. Värkande händer och armar. Hur ska det gå?
Vila och trädgårdsprakt är helande och krafterna kom tillbaka.
(mer…)
Skatubackens blogg 